Librarians and archivists to Palestine, dag 2

Balata flyktingläger strax utanör Nabulus. 29.000 människor på ett område som inte är större än 1 kvadratkilometer. 1948 stor här några rader provisoriskt uppsatta tält, i dag är det våningshus med gränder så smala att det är svårt att ta sig fram. Vi har varit med om otroligt mycket, inte bara fått en presentation av Balata camp utan också sett Nabulus folkbibliotek, där det mest gripande avdelningen var böckerna från fängelsebiblioteket, en samling biblioteket kunde införliva först när Nabulus hamnade under palestinskt styre förstås. Böckerna donerades till fångarna av deras familjjer och fördes in i fängelset med hjälp av Röda korset. Förbjuden litteratur smugglades in med nya omslag, en kokbok kunde i princip innehålla någonting helt annat. I dag besöks avdelningen av forskare, men också tidigare fångar som vill bläddra i böckerna de läst och läsa de kommentarer de skrivit i marginalerna. Kommentarerna är viktiga också för forskarna eftersom de visar på fångarnas olika personligheter. Förutom böcker finns också sparat anteckningar från de studiemöten som fångarna höll tillsammans, poesi de skrivit, anteckningar från radioprogram, bl a fick vi se en anteckningsbok där ett radiotal av Arafat transkriberats av en av fångarna. Böckerna var dessutom alla omsorgsfullt inbundna med hjälp av kartong och tidningspapper. 

Men för att återgå till Balata camp så är det det största flyktinglägret i Palestina. Härifrån har i princip alla protester utgått ifrån, intifadan 1976, och det man kallar den "första" intifadan 1987 och  al-Aqsa. Mahmod, som leder Yafa Cultural Center, gav oss en presentation, eller snarare en känslosam beskrivning av hur det är att växa upp i ett flyktingläger. Han mormor föddes här 1948, hans mamma föddes som flykting, han själv är född som flykting och hans egna barn är födda som flyktingar här. Situationen har aldrig varit så illa som nu, mycket på grund av det stillestånd som råder, det händer i princip ingenting, det finns inte längre något hopp här. Ändå fortsätter kulturcentret sitt arbete och menar att bara man gör skilnad för ett enda barn här är deras abrbete värdefullt.

Hela havet stormar bland barnen på Yafa Cultural Center.

Under dagen fick vi också en rundvandring i Nabulus. Många berättelser om motståndet under alla år och hur man försöker bevara minnet av allt som händer. Vi hade också ett möte med en professor i geografi som pratade om att växa upp under ockupation. Läs hans poesi här: http://abuhijleh1982.blogspot.com/ 

Så blev det sen middag, vi talar om det vi upplever, det vi känner och det kan bli känslosamt och inte helt enkelt. Det är så många frågor och så många funderingar över vad vi gör här, varför vi är här. 

I natt sover vi i Balata camp, i morgon åker vi tillbaka till Ramallah för besök på Birzeit universitet, Tamerinstitutet och Khalil Sakakinim! Center, bland annat...