Nagham berättar hur hon och bästa kompisen Riham "ramadanpysslar". De gör färggranna papperslyktor som de lägger lappar med gåtor i, trettio lyktor att hänga upp i vardagsrummet, en för varje dag under hela fastemånaden. Varje kväll efter iftar (måltiden som bryter dagens fasta) tar familjen ner en lykta och man får gissa svaret på gåtan. Det här året är Nagham extra glad, för hon är äntligen tillräckligt stor för att få fasta och lyckas klara hela dagen utan att äta och dricka.
Mitt i kvällens festligheter blir det strömavbrott och familjen måste tända stearinljus för att se något. Ett trummande hörs på avstånd och plötsligt knackar det på dörren. Vem kan det vara? När de försiktigt öppnar dörren på glänt finns där en stor korg, fylld med presenter och godis, men korgen är så tung att den inte går att rubba ur fläcken. Det är en märklig korg, som om den lever på riktigt, för den verkar inte bara bära på presenter och godis utan också på en tanke. Trots att familjen tömt korgen står den kvar därute, den väntar på någonting. Mormor vet.
På natten drömmer Nagham att den märkliga korgen tar henne med på en flygtur, högt över staden. Allt omkring henne glittrar och strålar, ramadanlyktor och stjärnor, och om hon sträcker ut handen så kan hon nästan nå månskäran.
I nästa ögonblick blir hon obönhörligt väckt av sin lillebror. Mellan dröm och vakenhet söker Nagham med blicken ut genom fönstret. Är korgen där någonstans? Hon tycker sig se en svans av ramadanlyktor sakta försvinna, blekna bort. Vad skönt det skulle vara att somna om, drömma vidare... men hon måste vakna, det är dags för suhur, morgonmålet innan dagens fasta tar vid.
Det är en härlig bok, den där underliggande förväntningen, spänningen inför och under en stor högtid att fira, och så de här färgsprakande illustrationerna. Det lyser och det glittrar, Naghams leende är helt oslagbart och jag kommer på mig själv med att sitta och le ikapp med henne. Så här glad är hon när hon hållit sin första fastedag:
Sedan finns det en detalj i en bild, och jag vet inte om det bara är jag som ser den, jag vet inte om det är jag själv som läser in detaljen, men visst ser hon trött och slut ut, mamman? Hon har svårt att hålla uppe ögonlocken och jag tror att hon innerst inne bara vill gå och lägga sig. Jag undrar hur hon ska orka hela vägen fram till den stora festen i slutet av månaden, Eid al-fitr.
Taghrid al-Najjar bor i Jordanien och är en mycket produktiv barnboksförfattare. Jag har många favoriter bland hennes böcker och skulle förstås vilja se fler av dem i svensk översättning!
Mitt i kvällens festligheter blir det strömavbrott och familjen måste tända stearinljus för att se något. Ett trummande hörs på avstånd och plötsligt knackar det på dörren. Vem kan det vara? När de försiktigt öppnar dörren på glänt finns där en stor korg, fylld med presenter och godis, men korgen är så tung att den inte går att rubba ur fläcken. Det är en märklig korg, som om den lever på riktigt, för den verkar inte bara bära på presenter och godis utan också på en tanke. Trots att familjen tömt korgen står den kvar därute, den väntar på någonting. Mormor vet.
På natten drömmer Nagham att den märkliga korgen tar henne med på en flygtur, högt över staden. Allt omkring henne glittrar och strålar, ramadanlyktor och stjärnor, och om hon sträcker ut handen så kan hon nästan nå månskäran.
I nästa ögonblick blir hon obönhörligt väckt av sin lillebror. Mellan dröm och vakenhet söker Nagham med blicken ut genom fönstret. Är korgen där någonstans? Hon tycker sig se en svans av ramadanlyktor sakta försvinna, blekna bort. Vad skönt det skulle vara att somna om, drömma vidare... men hon måste vakna, det är dags för suhur, morgonmålet innan dagens fasta tar vid.
Det är en härlig bok, den där underliggande förväntningen, spänningen inför och under en stor högtid att fira, och så de här färgsprakande illustrationerna. Det lyser och det glittrar, Naghams leende är helt oslagbart och jag kommer på mig själv med att sitta och le ikapp med henne. Så här glad är hon när hon hållit sin första fastedag:
Taghrid al-Najjar bor i Jordanien och är en mycket produktiv barnboksförfattare. Jag har många favoriter bland hennes böcker och skulle förstås vilja se fler av dem i svensk översättning!
