lördag 22 februari 2014

Ajwan, av Nura al-Numan

Ajwan är (sannolikt) den första arabiska sci-fi-romanen för ungdomar. Författaren Noura Noman, från Förenade arabemiraten, såg att hennes barn, liksom deras vänner uteslutande läste på engelska och att den arabiskspråkiga litteratur som fanns tillgänglig helt enkelt inte lockade dem. Hon tog saken i egna händer och började skriva. Resultatet blev "Ajwan".

Ajwan är en ung kvinna som efter att hennes värld utplånats av en naturkatastrof tvingas fly för sitt liv. Tillsammans med många andra har hon haft turen att komma med en farkost och så småningom får de tillåtelse att landa på en annan planet. De får alla flyktingstatus, blir någotsånär väl emottagna om än enbart inom ett begränsat område, ett flyktingläger. Major Bolkovu, som är officer på den rymdstation som tagit emot flyktingarna, ser till att alla genomgår hälsoundersökningar och själv genomför hon intervjuer med några dem, bland annat den svårt traumatiserade Ajwan. Trots att Major Bolkovu strävar efter att vara professionell och kontrollera sina känslor så är det någonting med Ajwan som får henne att bryta mot sina egna regler och mellan dem uppstår en slags vänskap, eller kanske snarare ett mor/dotter-förhållande.

Hälsoundersökningen av Ajwan visar att hon är gravid och tankarna på barnet är det som gör att hon försöker komma vidare med sitt liv och förstå att det hon tvingats lämna bakom sig är borta för alltid. Men så händer det fruktansvärda, under grymma omständigheter förlorar hon sitt barn och resten av boken handlar om hennes desperata kamp för att återfå sonen. Kampen innebär för Ajwan att hon tvingas genomgå en slags personlighetsförändring, lära sig handskas med den inre kraft hon visar sig ha och utveckla de förmågor hon har men tidigare inte varit medveten om. När dessa krafter och förmågor upptäcks kommer hon att motvilligt tränas upp i rymdstationens specialstyrka, någonting hon går med på och utstår i förhoppning om att kunna hitta sin son, men som också gör att hon ovetandes blir alltmer involverad i de politiska skeenden som händer i området.

Det här är en berättelse som under loppet av sina drygt 400 sidor bara ökar och ökar i tempo. Ju längre fram i boken jag kom, desto svettigare blev jag och hjärtfrekvensen ökade markant. Trots det var det lite kämpigt de första knappa hundra sidorna, något jag tror till viss del berodde på att jag läste boken i form av en pdf och att jag upplevde det som rörigt att inte kunna bläddra tillbaka och få ihop trådarna och relationerna mellan alla de personer som förekommer. När jag fick ihop flera timmars lästid i väntan på ett försenat flyg, då lossnade det ordentligt och jag kunde inte sluta läsa.

Tyvärr, Ajwan finns inte utgiven på engelska... Det jag har läst är en översättning som författaren har skickat mig och som än så länge bara finns i pdf-format. Varför hon är motvillig till att ge ut boken på engelska kan man läsa i en intervju, på World SF Blog och i en annan intervju på Writer Spotlight. Däremot finns inga hinder till att någon tar sig an den och ger ut den i svensk översättning!